Arlanda: Färre alternativ och ökade kostnader för skattebetalarna hotar

I både politiken och medierna framställs borttagandet av stationsavgiften som den enkla lösningen som ska göra Arlanda konkurrenskraftigt igen. Men debatten pågår utan att luta sig mot någon grundad samhällsekonomisk kalkyl. I verkligheten riskerar förslaget att bli en dyr omväg. Om den kommersiella busstrafiken slås ut ökar kostnaderna för skattebetalarna samtidigt som resenärerna får färre alternativ, skriver Zakaria Abna-Aissa, direktör för kommersiell busstrafik på Vy i Sverige.

Strax före sommaren överlämnade Arlandasamordningen sitt slutbetänkande till regeringen. Utredningen innehåller flera kloka förslag för att stärka Arlanda, men debatten har låst sig vid en enda fråga: att ta bort avgiften på pendeltågsresor till flygplatsen.

Det låter som en snabb och enkel lösning. Men bakom förslaget döljer sig både stora kostnader och oönskade konsekvenser. Pendeltågen fyller en viktig roll för vardagspendling men de är inte utformade för flygresenärer med stora väskor, barnvagnar eller grupper som reser tillsammans. Den upphandlade trafiken är till för att säkra arbetsresor i regionen, inte för att ersätta den kommersiella trafik som redan i dag erbjuder direktresor anpassade för flygplatsresor.

Att ta bort stationsavgiften innebär att resenärer med subventionerade tågbiljetter får billigare resor samtidigt som kommersiella aktörer, som Vy flygbussarna, får sämre förutsättningar att konkurrera.

Om den kommersiella trafiken slås ut måste fler resor upphandlas med offentliga medel. Det betyder ökade kostnader för staten för att täcka upp det bortfall som avgiften skulle finansiera.

Men det stannar inte där. När bussalternativet försvagas blir fler resor beroende av den skattefinansierade tågtrafiken, vilket ökar trycket på systemet och kostnaderna för stationsavgiften.

Kostnadsspiral

Resultatet blir en kostnadsspiral där skattebetalarna får betala både för den slopade avgiften och för den trafik som konkurrerades bort.

Det som först ser ut som ett beslut för att stärka Arlandas konkurrenskraft riskerar därför att ge motsatt effekt: färre aktörer, mindre valfrihet och ökade kostnader för alla.

Vy flygbussarna har i över 30 år kört miljontals resenärer till och från Arlanda utan en enda skattekrona i stöd. Våra tjänster är prisvärda, bekväma och miljösmarta. De är dessutom flexibla: när tågtrafiken står still är det busstrafiken som håller flygplatsen tillgänglig. Det är ett robust, pålitligt och självbärande system.

Hur ska alla flygpassagerare ta sig till och från Arlanda när tågen står stilla på grund av exempelvis underhåll, personalbrist eller tekniska fel – om den skattesubventionerade trafiken har slagit ut den självfinansierade kommersiella trafiken och därmed minskat redundansen i transportsystemet?

Det finns snabbare och billigare lösningar än att ändra en stationsavgift:

• Reserverade körfält för kollektivtrafik på E4 under rusningstid.

• Förbättrade angöringsmöjligheter för bussarna på Arlanda

Det är lätt att tro att borttagandet av stationsavgiften skulle gynna resenärerna. Men när de kommersiella aktörerna väl har slagits ut kommer notan till slut tillbaka – till skattebetalarna.

Förlorare

För varje busslinje som försvinner måste någon annan köra i dess ställe. Då blir det dyrare för staten och för resenärerna på sikt. Arlanda behöver bättre tillgänglighet. Men vägen dit går inte genom att subventionera bort fungerande trafik.

Regeringen bör i stället fokusera på åtgärder som ger effekt snabbt: bättre angöringsmöjligheter, kollektivtrafikkörfält och likvärdiga villkor för alla trafikslag.

Att ta bort stationsavgiften kan verka lockande på kort sikt men i verkligheten leder det till dyrare, mer ensidiga och mindre robusta resor.

Låt oss inte göra skattebetalarna till de stora förlorarna i jakten på en snabb lösning.

 

Zakaria Abna-Aissa
Direktör för kommersiell busstrafik på Vy i Sverige.