Tio minuter kan ge bussföretag näringsförbud och stoppa strandade tågresenärer

”Stämpelklockan är snart utfasad i svenskt arbetsliv. Men inom transportnäringen är det minutpassning som gäller om dryga böter ska undvikas för förare och företag. Det kan leda till att tågresenärer ställs blir utan ersättningsbuss vid störningar i tågtrafiken”. Det skriver Sveriges Bussföretags branschchef Anna Grönlund och Lars Sandberg, Tågoperatörerna i en debattartikel i Norrbottens-Kuriren. Reglerna för kör- och vilotider måste justeras och myndigheterna ändra sin kontroll av företagen, anser de.

– Självklart ska svenska bussförare och bussföretag följa regler som bidrar till ökad trafiksäkerhet och en bra arbetsmiljö. Men nuvarande regelverk för kör- och vilotider har ofta motsatt verkan, skriver Grönlund och Sandberg och belyser problemet med ett exempel ur verkligheten.

Exemplet gäller ett bussföretag som ofta kör ersättningstrafik för tåg i Norrbotten och gäller sträckan Kiruna-Boden som normalt klaras på mindre än 4,5 timmar.

Men ibland kan det ta längre tid på grund av trafikhinder. Det händer i synnerhet vintertid och gör att resan tar mer än 4,5 timmar. Oftast har då bussen en – tre mil kvar till Boden, eller 10 – 25 minuters körning.

Då måste föraren stanna för att ta sin lagstadgade rast. Passagerarna bir rasande och för resenärerna blir det ytterligare förseningar med missade anslutningar. Föraren får dessutom knappast någon avkopplande arbetsmiljö under rasten.

Att ha förare i reserv som avlösare är inte praktiskt möjligt. Om föraren inte skulle ta sin rast enligt regelverket riskerar både förare och bussföretag dryga böter. För bussföretaget adderas den enskilda boten till andra. liknande. Sammanlagt kan det få de svenska tillsynsmyndigheterna att dra in företagets trafiktillstånd – det vill säga i praktiken ge företaget näringsförbud för att man drar över tiden med 10-25 minuter, konstaterar Anna Grönlund och Lars Sandberg.

– Regelverket och den svenska tillsynen av det är faktiskt så byråkratiskt och fyrkantigt att den svenska tillsynsmyndigheten, Transportstyrelsen i mars i år i en rapport slog fast att de tillämpar delar av regelverket mer fyrkantigt än många andra länder. Regelverket och den svenska tillsynen har i många år påverkat svenska busstrafikföretags dagliga verksamhet och i förlängningen hotar det också att påverka möjligheterna att anpassa svensk kollektivtrafik efter resenärernas och samhällets behov.

– Vi behöver ett regelverk som fungerar i verkligheten och som gör det möjligt för transportföretag, oavsett transportslag, att samarbeta för att ge resenären en resa som fungerar, även i situationer där problem uppstår, skriver Grönlund och Sandberg.